Den 37:e upplagan av Näshultadagen genomfördes i år den 9 augusti och bjöd på såväl gamla traditioner som nya aktiviteter.
Utställarna var något fler i år än tidigare och här fanns allt i hantverksväg man kan önska, träarbeten, keramik, läderarbeten och smide, stickat, virkat och bakat, dessutom akvarellmålningar, böcker och bakluckeloppis.
Näshulta brandkår fanns på plats liksom Näshulta Jaktklubb där man kunde prova på lerduveskytte.
Ångslupen Gerda firade sitt 160-årsjubileum med att erbjuda gratisturer på sjön, kyrkan visades och bjöd in till lunchandakt för de som önskade.
Näshulta friskola var öppen och tidigare elever bjöds in för en nostalgisk återblick. Här fanns också möjlighet att tillverka sin egen fågelholk.
Nytt för i år var ”Knatteloppet”, en löptävling arrangerad av Näshulta GoIF och Hembygdsföreningen för barn födda 2012 eller senare. Närmare 100 barn ställde upp och fick efter avslutat lopp en medalj som bevis för sin bedrift. Bra jobbat, alla!
Näshulta Hembygdsförening erbjöd profilmaterial med näshultaanknytning och lotter med fina vinster och i skolköket hade våfflorna en strykande åtgång. Många intresserade besökte Sockenrummet. Enda smolken i bägaren denna dag var ljudanläggningen som inte riktigt ville vara med oss och det var för många svårt att uppfatta vad Elin Ericsson sa i sitt invigningstal. (Vi har publicerat talet i sin helhet här nedan.)
Tack alla ni som kom, som besökare eller utställare! Utan er, ingen Näshultadagen.
/Styrelsen gm Eva Jonsson
Elin Ericssons invigningstal
Varmt välkomna till den TRETTIOSJUNDE Näshultadagen. Vilken ära att få hålla invigningstalet. Tack för förtroendet, Hembygdsföreningen.
Innan jag börjar vill jag passa på att visa den här fina Näshultadräkten som jag har fått låna dagen till ära. Tygerna är vävda och sedan ihopsydda av ägarinnan. Jag har förstått att det finns planer på att dra i gång en sygrupp igen. Gå till Hembygdsföreningens monter om ni är intresserade.
För er som inte vet vem jag är så ska jag presentera mig lite kort: Jag heter Elin Ericsson, har tre söner och två katter, bor i Gula huset vid Hökärr och för två och ett halvt år sedan hade vi generationsskifte. Då tog jag som femte generation över efter pappa Roland. På gården ligger också brädgården och plåtslageriet som jag driver. 1987, när den första Näshultadagen ägde rum varjag 12 år gammal. Det var också 1987 som pappa började sälja friggebodar som tillverkades i ladugården där mjölkkorna stod innan dess. Det är en och annan i Näshulta som har en friggebod från Hökärr på tomten.
De flesta av er som är här idag är förmodligen väl medvetna om hur bra det är här i Näshulta och jag misstänker att mångas hjärtan slår hårt för bygden, precis som det gör för mig. Men som boende och verksam här är det lätt att bli hemmablind. Då kan det vara bra att stanna upp och lyfta blicken. Jag har i omgångar gjort det och då funderat på vad det är som gör Näshulta så speciellt.
För mig är det mest utmärkande all den ideella kraft, alla eldsjälar, som bor här och som får saker att hända. Om det finns ett behov, ett hot eller en lust till något så är det många som är villiga att arbeta för det. Den här mentaliteten finns i andra landsbygder också och jag tror att vi landsbygdsbor, generellt sett, är extra många som får saker att hända. Vi vet att det går att påverka och att det inte alltid är någon annan som gör sakerna åt oss.
Under 70-och 80-talet flyttade många nya familjer hit och jag tror att de såg sådant, både bra och mindre bra saker, som vi som bott här i generationer möjligtvis inte tänkte på. De nya människorna ihop med det gamla folket blev en bra mix. När sedan Hembygdsföreningen startade 1986 blev det riktig fart på saker och ting. Det blev en perfekt plattform för att värna om historien och samtidigt skapa nytt.
Jag skata upp några exempel (bland många) på saker som hänt genom åren:
Behov: Framtill 1990 hade alla skolbarn idrott i Kommunalhuset. Alla som någon gång har varit i Kommunalhuset vet att det inte är gjort för att ha idrott i men vi barn som hade det visste inget annat. Vi spelade volleyboll, badminton, innebandy och fotboll och det fungerade bra. I många år hade kommunen dock planer på att bygga en ny idrottshall men inget hände. Åren gick och till sist tröttnade Näshultaborna på att vänta. Då tog några eldsjälar tag i saken och en gemensam kraftsamling startade. Det samlades in pengar genom att erbjuda Näshultaborna att köpa aktier. Sagt och gjort. Näshultagården byggdes och invigdes 1990 och plötsligt fick skolbarnen en riktig idrottshall. Den var då en av Eskilstunas största i sitt slag.
Hot: Efter att den kommunala skolan hotats av nedläggning i många år så tog till sist kommunen beslut om att skolan skulle läggas ner. Inte bra, tyckte Näshultaborna. Vilka vill då flytta hit? Inga barnfamiljer i alla fall. Hur blir det då med föryngringen? Vi kan inte vara utan skola tänkte några eldsjälar i föreningen Näshulta Framtid och så tog de tag i saken och ett ideellt arbete drog i gång. Efter deras hårda arbete startade Näshulta Friskola hösten 2012.
Lust: Det finns en lust till att få roliga saker ska hända, det behöver vara lite lustfyllt att leva här också. Den lusten kan verkligen elda i gång eldsjälarna till att få saker att hända. Genom åren har vi till exempel haft Kabaré Flodhästen, föreställningen Ett dyngbröllop som mynnade ut i Näshulta Kulturdagar under många år med artister som Janne Schaffer, Jerry Williams, Arja Saijonmaa och Petter för att nämna några. Nu för tiden anordnar Näshulta Kulturförening bland annat musikkvällar på Magdakullan lite utspritt över året och det är väldigt uppskattat av Näshultabor och utsocknes. Håll ögonen öppna.
Listan på saker som har hänt här genom åren är lång och frågan är vad som händer härnäst. Förhoppningsvis kommer det vara något som sker av lust och inte av hot.
Tänk vilken ynnest för oss som har vuxit upp här. Vi har fått se alla förebilder som genom åren har visat att det går att få saker att hända. Vi har sett att det går att forma vår plats på jorden. Vi har haft förebilder som visat att det går att ha roligt på vägen. Jag skulle inte vilja ha det på något annat vis. Att bara sitta och tycka saker och vänta på att någon ska göra något vore tråkigt. Dessutom tror jag att landsbygdsbor ofta är extra bra rustade för oförutsedda händelser, mycket tack vare vanan att lösa problem.
Vi kan vara stolta över allt som gjorts genom åren. Nu gäller det att överföra den känslan till ungdomarna så att de också får möjlighet skapa sitt Näshulta i framtiden.
Min slutsats är att föreningarna är oerhört viktiga här i Näshulta, då, nu och i framtiden. I föreningarna engagerar sig eldsjälarna och det är tillsammans de får saker att hända.
Nu är jag klar och flaggan ska hissas. Jag önskar er en riktigt trevlig dag!
Tack för att ni lyssnade.