Natur och Historia

Näshultas natur består av öppen jordbruksbygd blandad med gamla ekhagar, sjöar med intressant fågelliv och gott om fisk, viltrika barrskogar fulla med svamp och bär och höga berg. Detta skapar en unik och tilltalande variation i landskapet.

Bakgrund

Näshulta socken är en del av Eskilstuna kommun. Den är en levande landsbygd med en utpräglad och omtalad hembygdskänsla och ligger vackert belägen i hjärtat av Sörmland, med den glittrande Näshultasjön som en livgivande källa för rekreation och turism.

Axet i sockenvapnet symboliserar Öster-Rekarne härad, tuppen är tagen ur ätten Rosenhanes vapen och hjärtat återfinns i släkten Kurcks vapen. Att dessa valdes som symboler beror troligen på den stora betydelse godsen Haneberg och Hedensö haft i Näshultas historia. Det blå-röd-gula sockenvapnet återfinns också på näshultaflaggan. Vid många av gårdarna finns väg- och gårdsskyltar, de flesta bekostade av näshultaborna själva.

Historia

Vid Näshultaån mellan Näshultasjön och Hjälmaren låg Näshulta Bruk, ett av Eskilstuna kommuns äldsta industriområden med kvarn, vattensåg, ångsåg och järnbruk. Kvarnhuset och bruksstugorna finns fortfarande kvar liksom den rustade ramsågen och kvarnmagasinet.
Näshulta kyrka, vid stranden av Näshultasjön, tillkom på 1100-talet. Den har byggts om och renoverats flera gånger.
Majstigen, den gamla vägen genom Näshulta, omnämns redan på 1500-talet. Den var Näshulta sockens största landsväg och en viktig genomfartsled.

Haneberg säteri fick sin slutliga form på 1600-talet under ätten Rosenhane. Hedensö ägdes i nästan 200 år av släkten Kurck och sedan av direktören för Ostindiska kompaniet Anders Arfwedson och hans släkt.
Vid Rotarbol föddes 1731 Jacob Jonas Björnståhl, en av Sveriges främsta reseskildrare och vetenskapsmän. Han tog sig från en relativt enkel, men kulturellt levande miljö, ut i världen och träffade människor som Goethe, Rousseau och Voltaire. En minnessten över honom finns vid Näshulta kommunalhus.
1946 fick Näshulta ett eget vapen, godkänt av kung Gustaf V.

Hanebergs Gårdsmuseum

Vid Haneberg finns ett gårdsmuseum med gamla jordbruks- och allmogeredskap - allt från vanliga hushållsredskap till vackra vagnar. På museet finns ca 3 500 föremål, varav de flesta kommer från Haneberg och närliggande gårdar i Näshulta. För underhåll och dokumentation står en arbetsgrupp bestående av engagerade pensionärer från bygden.

Museet är öppet efter överenskommelse.

Näshultagården

I Kyrkbyn intill Näshulta Friskola ligger Näshultagården, en av Eskilstuna kommuns största inomhushallar för idrott.

Näshultagården är ett resultat av den s.k. ”Näshulta-andan”, då bygden under 90-talet gick samman och med gemensamma krafter byggde gården med egna händer. Det är numera en viktig mötesplats för både fest, kalas, idrott och inte minst den årliga Näshultadagen!

Sedan 2018 ansvarar Näshulta Intresseföreningen för driften av hallen, som är idealisk för bollsporter och gymnastik och utnyttjas av skolan, föreningar samt hyrs även ut till privatpersoner. Då matsal, kök, möteslokaler, elljusspår och badplats finns i anslutning till gården är den perfekt för sport- och lägerverksamhet!

Vill du hyra Näshultagården?

Här hittar du mer info: www.nashultagården.se

Näshulta Kyrka

Näshulta kyrka ligger vid kanten av den glittrande Näshultasjön. Den byggdes redan på 1100-talet, men en omfattande ombyggnad ägde rum under åren 1673 – 1678. Därefter har Kyrkan byggts om och renoverats i omgångar.
Klockstapeln vid sidan om kyrkan uppfördes 1789.
Kyrkan fungerar idag som en viktig mötesplats för bygden. Utöver kyrkans vanliga verksamhet, med dop, begravningar och konfirmationer, finns här inte mindre än två kyrkokörer, och det ordnas regelbundet babysång för de minsta innevånarna i bygden.

För mer info:
https://www.svenskakyrkan.se/husby-rekarnenashulta

Näshulta Kommunalhus

Näshulta Kommunalhus byggdes 1929. Det röda huset med sina vita knutar används ofta vid bröllop, begravningar och andra tillställningar.

Kommunalhuset kan hyras via kyrkan.

Framför huset står en minnessten av Jacob Björnståhl, född 1731, död 1773. Han var en av Sveriges främsta reseskildrare och vetenskapsmän.